motta [v]
- annehmen
- akzeptieren
- erhalten
- empfangen
godta [v]
- akzeptieren
- anerkennen
anta [v]
- glauben
- annehmen

motta [v]
- accept
- receive
- take
godta [v]
- accept
- acknowledge
anta [v]
- accept
- believe

motta [v]
- accepter
- recevoir
- prendre
godta [v]
- accepter
- admettre
anta [v]
- accepter
- croire

motta [v]
- accettare
- prendere
- ricevere
godta [v]
- accettare
- capire
- riconoscere
anta [v]
- accettare
- credere

motta [v]
- aceptar
- coger
- recibir
godta [v]
- aceptar
- admitir
- reconocer
anta [v]
- aceptar
- creer

motta [v]
- aannemen
- accepteren
- aanvaarden
godta [v]
- aanvaarden
- aannemen
- accepteren
anta [v]
- aannemen
- geloven

motta [v]
- aceitar
- receber
godta [v]
- aceitar
- admitir
anta [v]
- aceitar
- acreditar

finna sig i [v]
- nöja sig med
- resignera
- böja sig för
mottaga [v]
- godtaga
- godkänna
- antaga
- erkänna
- säga ja till
- gå med på
- ansluta sig till
axla [v]
- ta på sig
skriva på [v]

Presens particip; perfect particip; supinum
- accepterande
- accepterad
- accepterat
Presens
- accepterar
- accepterar
- accepterar
- accepterar
- accepterar
- accepterar
Preteritum
- accepterade
- accepterade
- accepterade
- accepterade
- accepterade
- accepterade
Futurum
- ska acceptera
- ska acceptera
- ska acceptera
- ska acceptera
- ska acceptera
- ska acceptera
Konditionalis I
- skulle acceptera
- skulle acceptera
- skulle acceptera
- skulle acceptera
- skulle acceptera
- skulle acceptera
Perfekt
- har accepterat
- har accepterat
- har accepterat
- har accepterat
- har accepterat
- har accepterat
Pluskvamperfekt
- hade accepterat
- hade accepterat
- hade accepterat
- hade accepterat
- hade accepterat
- hade accepterat
Futurum exaktum
- ska ha accepterat
- ska ha accepterat
- ska ha accepterat
- ska ha accepterat
- ska ha accepterat
- ska ha accepterat
Konditionalis II
- skulle ha accepterat
- skulle ha accepterat
- skulle ha accepterat
- skulle ha accepterat
- skulle ha accepterat
- skulle ha accepterat
Imperativ
- -
- acceptera
- -
- -
- acceptera
- -